.

Vid 22-23 tiden på kvällen började jag känna av min vanliga molvärk i magen, jag ringde till alex och pratade och beklagade mig över att bebis inte ville komma och att det antagligen skulle gå över den här gången med. senare ringde jag och pratade med anna eftersom jag inte kunde slappna av tillräckligt för att gå och lägga mig eller slö titta på tv. natten var jobbig och jag fick mer och mer ont i ryggen så jag smsade stefan som var och jobbade och skrev att hans skulle mfå ge mig massage när han kom hem på morgonen och att inte för att jag trodde att förlossningen hade startat men bara för att vara på den säkra sidan bad jag honom att vila omhan fick tillfälle ifall att smärtorna inte försvann.
jag sov kanske sammanlagt 1-2 timmar den natten och när stefan kom hem gick jag upp direkt.
vid 11 tiden tyckte jag att smärtan var annorlunda och jag funderade lite försiktigt på om det var värkar så jag passade på att klocka dem för att kolla. och gissa om jag blev förvånad när det visade sig att det var regelbundna verkar med 4-5 minuter i mellan som höll i sig i 30-40 sekunder.
jag vågade inte riktigt koppas på att det verkligen hade startat trots värkarna, så jag gick ut på en promenad med sofia och homer. jag bara väntade på att de skulle avta men istället märkte jag att de blev tätare.
efter att vi hade promenerat i 1,5 timme gick vi förbi centrum och jag köpte en hägernäsmacka.
jag tyckte inte att smärtan var så farlig men när jag kom hem och skulle äta var jag tvungen att resa mig vid varje värk och andas igenom den.
vid halv två ringde jag förlossningen och förvarnade dem att det kanske var på gång och dem sade att jag var välkommen in när jag ville då värkarna nu kom med 3-4 minuters melanrum och höll i sig i ca 50 sek.
vid 14 tiden sade jag till stefan att det nog var dags att åka in eftersom det började göra riktigt ont och jag nog snart ville ha något smärtstillande. så av bar det!

14:35
skrivs jag in på förlossningen.
cervix visar sig vara helt utplånad och jag är öppen 4-5cm. barnmorskan och sköterskan berömmer mig för att jag kämpat på så bra hemma.

15:10
berit, min läkare från MVC tittar in och säger hej och gratulerar till att lillen äntligen bestämt sig för att omma ut och hon önskar mig lycka till då hon precis ska avsluta sitt pass men lovar att komma imorgon och titta på lillen.

15:23
jag får lustgas och inser att när jag väl fått kläm på den att man precis som alla sagt till mig innan känner sig ganska full och snurrig :P men den hjälpte bra mot smärtan.

15:40
barmorskan kommer in och pratar igenom hur jag vill ha min förlossning och vad dem tycker. vi kommer fram till att jag ska få lägga mig i badet med lustgas och om det inte hänt så mycket efter det ska man ta hål på hinnorna och sätta skalpelektrod eftersom lillen är så pass liten vill man ha extra koll.
man sätter också en nål i armen på mig för att kunna ge mig EDA om jag vill ha de senare.

16:45
jag får äntligen lägga mig i badet.
och det känndes som himmelriket!

17:25
har jag badat klart och får komma tillbaka in på rummet och man sätter CTG.
undersökningen visar att jag är öppen 5cm så inte mycket har hänt.

17:26
man tar nu hål på hinnorna och jag öppnar mig ännu 1cm. lillens huvud tränger ner mot spinae och fostervattnet är klart.
man sätter en skalpelektrod.

17:40
jag får dropp mot blodtrycks fall som förberedelse till EDA. värkarna är nu ganska smärtsamma och lustgasen hjälper inte längre.

17:41
narkosen kontaktas för EDA.

17:45
EDA läggs och snart kan jag prata igen och skämta med stefan.
jag får äntligen gå på toaletten och kissa.
barnmorskan gör en ny undersökning och jag är nu öppen 10cm men kanterna är kvar. lillen huvud ligger strax ovanför spinae.

18:49
jag ligger på vänster sida med benstöd.

19:50
Krystverkarna börjar, och oj vad de trycker!
man kollar lillens kurva och dden ser bra ut han är inte allt för påverkad av förlossningen.

19:52
jag står på knä lutad mot ryggen på sängen, lillens huvud skymtar

20:15
sitter på förlossningspallen och krystar men känns inte bekvämt

20:20
står på knä i sängen igen och krystar

20:25
Jamie föds!
i framstupa kronbjudning, han skriker direkt. apgar 9-10-10

jag själv får klippa navelsträngen


efter att jamie föddes ville min moderkaka inte lossna så jag förlorade en hel del blod och läkare kallades in. jag fick rejält smärtsamm massage av magen och ett flertal olika mediciner för att den till slut skulle lossna. man började prata om operation men efter 55 minuters försök och en blodförlust på ca 1 liter så lossnade den tillslut och allt såg bra ut.
jag fick endast en liten bristning men ingenting som behövdes sys.

vid halv tolv fick vi äntligen komma upp på vårat rum för att vila ut och jag kan lova att jag inte kunde somna, jag låg bara och tittade på denna lilla perfekta skapelse, min underbara, perfekta son!

Jag tror inte att förlossningen hadfe kunnat vara mycket bättre. jag tog de som de kom litade på personalen och gjorde de som känndes rätt där och då och jag är jätte nöjd!