.

tänker på amanda robin och lilla Vilya, dem kämpar och kämpar man önskar attman kunde gör mer än att bara hålla tummarna... nu har hon klarat de två första dyngen i alla fall ett steg närmare men det är förtfarande väldigt kritiskt. jag hoppas att hon fortsätter att leva upp till sitt namn, men hon verkar ju vara en riktig liten fighter den lilla prinsessan!

---

sitter hemma med foglossning och bara väntar på att förlossningen ska sätta igång nån gång, jag vill att bebisen ska komma nu, jag vill hålla honom i mina armar krama honom och viska hur ovärdelig han är och hurmycket jag älskar honom. men men han har sin egen vilja och kommer väll när han själv vill så det är bara att vänta och idag har magen varit väldigt lugn trots en 4 timmars promenad :P
får se om läkaren och barnmorskan hade rätt om att han kommer innan torsdag men jag tvivlar på det...